×
 

En vemodig längtan efter en annan tid

 Debattartikeln publicerad på DN Debatt den 24 mars 2017. Replik på debattartikel från 19 mars 2017.

Sverige har ett unikt bra friskolesystem. Rik som fattig kan välja skola, skolpengen är lika stor för alla. Vi är det enda land i hela OECD där friskolor inte får ta ut avgifter. Alla regler som gäller kommunala skolor, gäller även friskolor.
Porträttbild av Marcus Strömberg

Friskoleföretag får dessutom ha flera skolor och de tillåts gå med överskott. Det gör att många vill öppna skolor i fler och fler områden. Det går dessutom fler och fler elever i fristående skolor, idag 340.000 barn och elever. Köerna för att få en plats består av mer än 100.000 barn.

Vad i den svenska skolan blir bättre av att man stänger ned friskoleföretagens skolor? Den frågan blir aldrig besvarad när Daniel Suhonen med flera startar en debatt om aktiebolagsskolor.

Debattörerna har förvisso rätt i att olikheten i skolväsendet är ett problem. Men det är absurt att beskriva det som ett resultat av att friskolor tillåtits etablera sig i aktiebolagsform.

De kan exempelvis mycket väl ha rätt i att den svenska skolan var världsbäst på likvärdighet för 25 år sedan, även om diskussionen om skolans kvalitet var livlig även då. Men mellan år 1990 och år 2010 fördubblades bostadssegregationen i Sverige, enligt SCB:s beräkningar. Så sent som 2015 kunde Dagens Nyheter visa hur bostadssegregationen ökat massivt på 20 år.

Artikeln som startade debatten är inte bara undertecknad av vänsterdebattören Daniel Suhonen. Bland undertecknarna finns också Mats Arnhög. Arnhög är tidigare ordförande i den ideella föreningen Carlssons skola, en elitskola på Östermalm. Sitt goda rykte till trots är Carlssons skola ett utmärkt exempel på problemen med att begränsa friskolorna till stiftelseformen.

Ideella stiftelser har normalt varken incitament eller de ekonomiska muskler som krävs för att expandera. Traditioner, erfarenheter och pedagogiska metoder som skulle kunna vara till nytta för fler förblir tillgängliga endast för en liten skara. Trots att Carlssons har anor från 1871 har skolan fortfarande bara plats för cirka 600 elever. Föräldrar som vet hur man navigerar i den här typen av miljöer ställer sina barn i kö redan vid födseln. Får man in ett barn kan man räkna med syskonförtur för det andra.

Framväxten av ekonomiskt och socialt utsatta områden får självklart konsekvenser för skolans likvärdighet. Men till skillnad från exempelvis Carlssons skola etablerar sig i alla fall ”aktiebolagsskolor” i dessa områden, och gör sitt bästa för att vända skolresultaten där. Finansdepartementets expertgrupp för studier i offentlig ekonomi skriver:

AcadeMedia driver skolor där nästan samtliga elever har utländsk bakgrund. Om staten förbjöd sådana etableringar, hur skulle det gynna eleverna? En till dörr skulle stängas, för människor som inte direkt är bortskämda med alternativ.

Suhonens, Arnhögs, Pålssons och Svenssons kritik missar målet så fullständigt att det väcker frågor om deras verkliga motiv. Tanken att det är en vemodig längtan efter en annan tid, när det fanns förutsägbara och inbyggda kontraster mellan de många som inte kunde välja vad de fick, och de få som hade sina elitskolor för sig själva, ligger tyvärr nära till hands.

Marcus Strömberg
VD AcadeMedia